Smärtminnen

Studerar vävnadstyper och kom över det här stycket: "Senor kan i många fall vara starkare än benvävnad vilket kan resultera att bindväven i samband med extrem belastning helt enkelt kan rycka loss en bit ben, vilket exempelvis kan ske vid kraftiga stukningar av fotleden." Först tänkte jag "usch vad läbbigt". Men sen blev jag överöst lyckliga nostalgiska känslor kopplade till minnen från barndomen. Tänker på den tiden när jag stukade fötterna flera gånger varje sommar när jag var ute och lekte (inte sällan i trätofflor vilket många gånger var orsaken till stukningarna). Det gjorde så fruktansvärt ont, foten svullnade upp och man kunde inte stödja på den en hel dag. Jag önskar nästan att jag fick känna på den känslan igen, att stuka foten. The sweet pain!

Allt som har med min tid som barn får mig att bli varm inombords. Visst finns några missöden man inte blir lika lycklig över. Kommer ihåg en traumatisk händelse som får mig illa till mods. När jag en gång skakade hand med en skyltdocka och handen lossnade. Fatta vilken skräckupplevelse. Inte för att jag trodde dockan var levande, men ändå. Trodde jag haft sönder något mycket dyrbart.

Familj

Jag särbehandlar min originalblogg till fördel för min matblogg. Lite sorgligt. Sitter o äter gårdagens rester. En pastagratäng som mest smakar Alpro soja"grädde". Den är för jävla god den. På "grädd"fronten utklassar Alpro Gogreen.

Trodde jag kuggade en tenta idag. Men ack nej - det gick bra. Så nu är ännu en kurs avklarad och det är bara 160,5 högskolepoäng kvar till examen. :)

Blir ibland påmind av det heta ämnet barn. Som förra veckan när jag träffade mitt kusinbarn som är fyra månader gammal. Jag vill verkligen inte ha barn men ibland kan man inte låta bli att föreställa sig själv med en liten unge. Det är en ganska mysig tanke. Men jag har en politisk övertygelse som hindrar de små moderskänslor som ibland poppar upp. Vill inte riskera att förse världen med ännu en djurplågare och mördare (köttätare) eller en miljöförstörare, rasist, homofob eller något annat som jag tycker är brott mätbara med terrorism. Det finns ingen garanti att mitt barn ska anamma min moral. Inte lätt att vara barnmotståndare när man har en pojkvän som tjatar om att vi ska ha barn. Inte nu dock. Men igår fick jag ett förslag som löd "ett hus mot ett barn" - han vill jag ska föda vårt barn om han köper ett hus till oss. Skamligt förslag. Hur kan man mäta ett barn med pengar?

Skulle jag föra vidare mina gener ska jag offra allt för den nya individen. Det är barn värda. Ingen väljer själv att födas och därför har föräldrarna ansvar för att barnet får ett bra liv, i 18 år åtminstone. Tänker på mina egna föräldrar som prioriterat om hela sina liv för mig och min syster. Vi är skyldig dem så mycket. Ska försöka betala tillbaka det när de blir gamla.

Klimatmöte

Blir påmind om klimatmötet i Köpenhamn nästan varje dag. Vill åka dit men jag orkar verkligen inte åka ända från Umeå för att demonstrera. Kommer missa massa i skolan pga den långa restiden. Hade jag bott kvar utanför Malmö hade det varit en självklarhet att åka dit, och resan hade tagit en halvtimma. Uppmanar alla Skåningar att åka dit och visa att vi kräver lösningar för mindre koldioxidutsläpp och ett hejdande av den globala temperaturökningen.

Hittepå

Nu ska man inte ha förutfattade meningar eller göra antaganden men jag tror jag fått mig en hyfsad bild om vilken sorts människa som är kristen aktivt och är intresserad av att fördjupa sig i bibeln. Är vän med två och den tredje ringde på dörren ikväll och ville få mig att läsa en kurs i bibelstudier. Alla tre är blyga, försynta och verkar väldigt osäkra på sig själva. Det låter kanske lite som vem som helst men det är en väldigt specifik känsla man får när man ser dessa människor i ögonen.Man får en överhängande känsla av dåligt självförtroende och samtidig syns en blyg nyfikenhet.

Jag förstår mig då inte alls på folk som är troende. Tycker det är riktigt läskigt att somliga måste tro på en gud och en omoralisk bok full med rena sjukheter för att orka med livet. Hur många är det inte som tror på gud bara för att de är rädda för att dö och behöver något att stilla sin ångest med? Behöver osäkra människor en religion att luta sig emot för att våga möta dagen?

Vegovardag

Nu har jag dragit igång min matblogg. :)
Lite intro och ett första recept är nu upplagt.

vegovardag.blogspot.com

Stalking

Jag är förföljd. Av radiotjänst. Fan ta dem och deras fogdar som ringer gång på gång. Hur många gånger ska man behöva säga att "ja jag har flyttat" även om det nu börjar bli väldigt länge sedan och "nej jag har ingen tv". Jag har fått runt tio samtal av dem sedan jag flyttade norrut. De är helt otroliga. Räknar man alla gånger jag inte svarat när de ringt så är vi uppe i närmare 20 gånger som de jagat mig. Kl halv tio en kväll för några veckor sedan ville de ha tag i mig. Där går väl ändå gränsen?
Idag frågade satans sändebud om jag hade några planer på att skaffa tv. "Nej aldrig i hela mitt liv."

Blir vansinnig.

Illness, sickness, desease.

Hösten drar ut på sig själv. Trodde det skulle bli vinter men så plötsligt blev det tö igen. Mörkt är det i alla fall. Äter pepparkakor och längtar till jul. Ledsen över att jag inte kan träna. Drabbad av något som kan vara H1N1. Hade kanske sluppit om jag vaccinerat mig när jag fick chansen. Men jag valde att avstå p.g.a min skepsis mot ett framstressat osäkert vaccin mot en sjukdom som inte ens är särskilt farlig.
Men orka bry sig nu om det är flunsan eller inte. Vill bara bli frisk nu så jag kan fortsätta bygga muskler.
Imorgon är det tenta.